kulturkrubb

Mat
Den kinesiska kokkonsten anses vara en av de bästa i världen och förmodligen är den även den mest kända. Det är dock stor skillnad på den kinamat vi äter i Sverige och på maten som äts i Kina. Den maten vi äter här är anpassade efter svenskarnas smaklökar. De rätter vi äter här finns självklart i Kina men de är inte så vanliga, plus att smaken är ganska annorlunda.
Måltiderna i Kina har en ganska central roll. Man sitter tillsammans och äter och delar på rätterna man har beställt. Det är runt matbordet som affärsmännen har möten, vännerna samlas efter dagens arbete, där man dejtar, osv…
När det gäller maten då; man äter inte så mycket ris i Kina som man kan tro. I norra delen av landet föredrar man nudlar framför riset. Riset anses av kineserna som ”bukfylla”, man ska alltså äta det efter att man ätit sig mätt på andra maträtter.
Färsk fisk är väldigt vanligt och ibland när man går på restaurang kan det hända att man själv får peka ut fisken som man ska äta till middag. Gris äter man mycket av också medan nötkött är relativt ovanligt.
Något som har varit uppseendeväckande i många delar av världen är hund anses vara en delikatess i Kina. Dock är det numera förbjudet att äta det i vissa provinser. Manet, sköldpadda, hönsfot och duva kan man också hitta lite överallt.
En vanlig och populär ingrediens är tofu, dvs sojabönsost, den använder man i många rätter i det kinesiska köket.

 

Vanliga maträtter

 

Dumplings – degknyten fyllda med olika ingredienser och sedan ångkokas. Mycket populär rätt som säljs i gatustånd.
Tangyuan – fyllda kladdiga bollar gjorde på rismjöl.
Zongzi – klibbigt ångkokt ris som är invirat i bambublad.
Youtiao – lätt saltad friterad deg. Brukar ätas till frukost.
Hotpot – en slags kinesisk fondue. Men har en stor gryta på bordet med en kryddstark buljong. Man tillagar oftast tunna skivor av kött, grönsaker, svampar och skaldjur i den.

Klimat och miljö
Eftersom Kina är världens tredje största land så har det många olika typer av klimat och landstyper. I nordöst hittar man mycket skog och där är det korta och varma somrar och långa och kolla vintrar. Längre västerut i Gobiöknen det kan det vara så varmt som 38 grader på dagen men under natten sjunker temperaturen till minus 34 grader! I norra Kina rinner floden Huang He och på grund av att den ofta svämmar över så har området blivit väldigt bördigt, därför är det bra att odla där. Främst odlar man vete, korn och majs, men andra viktiga grödor är potatis, sparris, sockerrör och vitlök.
Kina är även världens största producent av ris, och det odlas främst i de södra delarna av landet.

 

Egna erfarenheter/åsikter
Jag har inte varit i Kina men självklart har jag ätit kinamat här i Sverige och i andra länder. Dock verkar det ju inte vara så likt den riktiga kinamaten. Jag var i USA för ett par år sedan och då åt vi på en mer ”riktig” kinarestaurang. Vi satt sex stycken runt ett bord, men i mitten på bordet var det som en spis och på en av långsidorna stod en kock och lagade maten. Han frågade oss vad vi ville ha, och så gjorde han en massa olika konster, han jonglerade med stekspadarna och gjorde en lökvulkan bland annat. Det var riktigt häftigt.

Jag tycker det är hemskt att hund anses som en delikatess. Vi är ju vana vid att se hunden som ett husdjur och människans bästa vän, så det känns väldigt obehagligt att kineserna serverar det till middag.

Slutsats
Det kinesiska köket är ett av världen mest kända och bästa, även om det är stor skillnad från kinamaten i Kina och i andra länder. Kina är världens störta producent av ris vilket gör att man äter mycket av det i landet, dock inte så mycket som vissa verkar tro.
Fisk är vanligt att äta, framförallt färsk, och man kan få tag på många konstiga rätter som sköldpadda och manet. Kina är väldigt stort så klimatet är helt olika beroende på var man befinner sig i landet. De norra delarna har bäst klimat och mark för jordbruk så där odlar man mycket, främst vete, korn och majs.

Hejsan!
Nu kommer andra landet från Asien, förlåt att det har dröjt men det har varit något knas med bloggen så jag (Micaela) kunde inte publicera Japan och var tvungen att skriva om hela inlägget. Surt men så är det, här kommer det i alla fall, enjoy!

Maten
I den Japanska matkulturen förekommer det mycket fisk, då gärna rå: alltså sashimi(läs mer vid vanliga maträtter), men även sushi består av bland annat rå fisk. Ris äter man till nästan varje måltid, det är en stor basingrediens i det Japanska köket, det samma gäller soppr. Utöver fisk och ris är det även mycket vanligt att äta kött och fågel samt vegetariskt (sojaprodukter, bönor, svamp och tofu). Det är vanligt att man friterar skaldjur och svamp och serverar det med en sås till (gjord på bl.a. soja och ingefära) som man doppar det friterade i. Men Japaner föredrar att tillaga sin mat på traditionellt vis och servera den med ett vackert upplägg så man inte bara äter med munnen utan även med ögonen också. PÅ senare tid har det blivit mycket populärt att tillreda maten direkt vid bordet, då strimlar man antingen fisk och/eller kött som man sedan steker eller stoppar i en redan tidigare tillagad buljong. Det är även viktigt att känna alla smaker som maten består av samt att använda smaksättare vilket i Japan oftast är wasabi, ingefära och soja. Man anpassar även sin matlagning utefter vilken årstid det är, man äter det som det är säsong för.

Vanliga maträtter
Sushi: rå fisk och skaldjur på risbollar, finns även vegetariska alternativ, äts med soja och wasabi.
Sashimi: rå fisk som äts med inefära, wasabi och soja (i princip sushi men utan ris)
Misosoppa: en soppa gjord på sojabönor som tillreds med lök och tofu, det är ett vanligt komplement till en måltid i Japan. För en mer mättande misosoppa kan man tillsätta nudlar.

Klimat och miljö
Japans klimat är mycket varierande beroende på vart i landet man befinner sig, klimatet är subtropiskt vilket betyder att det är mycket regn, fukt och monsuner. Största delen av Japans yta består av berg vilket har lett till att jordbruket inte är speciellt utbrett och de flesta jobbar inom service eller i industrier. Många som arbetar som bönder har även ett annat arbete vid sidan om för att få in tillräkligt med pengar till hushållet. För att ens ha avkastning på sina jordbruk behöver man använda sig av stora mängder konstgödsel då jorden inte är speciellt brukbar annars, att man även använder sig av gamla traditionella metoder har försämrat jordbrukets eventuella potential. Regeringen försöker dock att satsa på jordbruken för att sänka importkostnaderna, men i och med att det är dyrt att satsa på jordbruken går det trögt. Där de väl har jordbruk odlar man mycket ris vilket klimatet är väldigt bra för och det är nog därför de äts mycket ris i Japan. Annars är det vanligt att odla grönsaker, potatis, kål och frukter(mycket citrusfrukter). Mycket av det man äter importeras men samtidigt expanderar köttindustrin och det har blivit mer vanligt att driva boskap och framställa mejeriprodukter även om import står för den största delen.
Fisk är något som Japaner äter väldigt mycket av, förr om åren hade de en stor fiskeindustri men den har minskat kraftigt på senaste år fastän fiskkonsumtionen inte har minskat. Precis som med den största delen av maten de äter i Japan importerar de även stora mängder fisk.

Egna erfarenheter
Jag äter väldigt mycket sushi, det är en favoriträtt som härstammar från Japan. Jag hade mina aningar om att fisk var väldigt vanligt förekommande i den Japanska matkulturen. Vad jag hade mindre koll på var dock att de importerar största delen av sin mat från andra länder. Av vad jag har läst och förstått så är inte jorden speciellt brukbar utan konstgödsel så frågan är om det är värt för industrialiserade Japan att satsa på jordbruken för att minska importkostnaderna eller om de kan fortsätta som de gör utan att ekonomin blir lidande. De kanske är så att de ändå vinner i längden på att fortsätta importera livsmedel och fortsätta satsa på arbeten i städerna istället för på landet.

Slutsats
Det Japanska köket handlar om att framhäva smaker, äta med både ögonen och munnen och äta olika slags maträtter beroende på vad för råvaror det är säsong för. Man äter soppa och ris till i princip varje måltid. Wasabi, soja och ingefära i olika former är vanliga smaksättare och man äter mycket fisk och skaldjur, både tillagat och rått men även mycket vegetariskt gjort på soja samt kött och fågel. Att fritera mat är inte heller ovanligt. Det mesta av det som förtärs är importvaror då Japans jord inte är speciellt brukbar plus att de flesta som bor i Japan arbetar inne i storstäderna och inte ute på jordbruken vilket har lett till ett mindre jordbruk med relativt låg avkastning.

Hej!
I lördags började vi skriva på vår sammanfattning och bestämde oss för att även laga choklad och banancrêpes! Givetvis vill vi dela med oss av receptet så även ni kan göra dessa gudomliga crêpes. Men ät i måttliga mängder och i lugn takt, vi slängde i oss väldigt många och det slutade med att vi satt och skakade av sockerchokar, haha.
Receptet vi utgick från hittar du här!

Ingredienser
3 dl mjöl
7,5 dl mjölk
6 ägg
3 msk smör
lite salt

Fyllning
200g choklad, vi tog marabou
2 dl vispgrädde
2 bananer
Grädde

Gör såhär
1. Häll allt mjöl i en bunke, tillsätt mjölken delvis samtidigt som du vispar. När smeten är jämn häller du i resten av mjölken, äggen, saltet och smöret och fortsätter vispa lite.
2. Stek sedan Crêpesen i smör och lägg på en tallrik, ett tips är att varva drygt var tredje Crêpe med en klick smör för smakens skull.
3. När du stekt klart Crêpesen börjar du koka grädden och dela chokladen i bitar. Låt grädde koka upp och lägg sedan i chokladen och rör ihop till en jämn smet.
4. Skiva upp två bananer tunt och vispa drygt 1 dl grädde så den blir fast. Ställ fram allt på bordet och låt var och en kombinera sin egen Crêpe med choklad, banan och grädde. Ringla gärna även chokladen över Crêpen för ett vackrare intryck och mer chokladsmak.

Bilder tagna av Micaela

Mat

Den srilankesiska kokkonsten bygger på att kombinera olika slags kryddor mellan varandra. Matkulturen har i stora mängder influerats från grann och moderlandet Indien.

 

Blir man som turist bjuden på middag av en srilankesisk familj bör man gärna ha ätit något precis innan man anlänt till middagsbjudningen. Srilankeser sitter oftast nämligen i några timmar och för konversationer mellan varandra innan maten serveras. Tillkommer inte några bestick till middagen vilket inte hör till ovanligheterna skall man komma ihåg att endast använda sin högerhand när man äter. Och som ”bestick” brukar man då använda bröd eller ris för att få maten upp till munnen utan att bli allt för kladdig. Äter man även upp allt som lagts på tallriken tror ens omgivning att man önskar äta mer, så genom att lämna lite kvar på talriken utstrålar man att man är mätt och belåten.

 

Inom Sri Lankas kosthållning finner man förutom kryddor en rätt som heter Rice and curry, en rätt som består av en skål med ris och massa små curryrätter som kan bestå av allt mellan bönor, linser, kyckling, kött och haricotsverts. Något som brukar kompletteras till Rice and curry är mango chutney och coconut sambol, som är en slags stark chiliröra blandat med cocosflingor.

 

I ett srilankesiskt hem äter man traditionellt mat på hemmaplan, och restauranger är något som tillkommit på senare tid i och med att turism blomstrat efter det långa inbördeskriget. Det är i regel även formellt fördömt att dricka alkohol då landets främsta religioner är hinduism, buddhism och islam. Dock så förtärs alkohol i rikliga mängder.

 

Vanliga maträtter

Rice and curry – skål med ris med tillhörande curryrätter i olika former och smaker

Roti – går att liknas med pannkaka/crêpes med antingen efterrättsfyllning eller matigfyllning

Kotu – ett slags sönderhackat hopkok av rootie och andra ingredienser som är riktigt mättande

Devilled - Innebär att man gör en maträtt mycket stark, ofta med någon slags sås. Finns t ex Devilled Beef och Devilled Fish.

String hoppers (Indi-appa) - En slags nudlar som äts till frukost.

 

Miljö och klimat

Sri Lankas klimat präglas av monsunvindar och monsunregn och pågår i olika perioder beroende på årstiderna. I norr förekommer detta väderfenomen årligen mellan december till mars och i de sydliga delarna mellan maj till oktober. I snitt är landets nederbörd runt 2500 mm/år vilket gör att landet får bördig och brukbar jord vilket gör det möjligt för srilankeserna att ha teplantage, vilket också utmärkte Sri Lanka förut då landets före detta namn är Ceylon, vilket även get namnet till Ceylon te’t. Förutom te tillåter landets klimat framställning av cocos och gummi som upptar nästan hälften av hela landet.

 

Ris som även utgör Sri Lankas basföda odlas över hela landet. Det förekommer även odling av grödor som potatis, socker, majs och kassavarötter. Klimatet och att det regnar i perioder samt förekommer tropisktregn till och från året om, vilket gör att Sri Lanka har blivit så självförsörjande som det är idag.

 

Egna erfarenheter/åsikter

Sri Lanka, Indiens lilla syster, tamilernas och singalesernas sargade land. Och en matkultur som för många är helt bortglömd eller oupptäckt. Sri Lanka som haft inbördeskrig sedan 1970-talet har från förra året precis öppnats upp för charterturism. Måste medge lite generat att Sri Lanka är mitt favoritland.

 

Har totalt vart på Sri Lanka 3 gånger under 2011 och första gången jag fick erfara deras mat gjorde mina smaklökar små volter och det var så gott. Jag hade beställt in min första Rice and curry, en maträtt som skiljer sig från vad man tror. Jag blev chockad när restaurangen eller ”the hole in the wall” fyllde hela bordet med 4-5 stycken olika små skålar fyllda med både det ena och det andra. Och det blev en smaksensation utav dess like. Nästa gång jag beställde in Rice and curry blev inte upplevelsen lika lyckad, jag hade fått tourist-style versionen. Så en liten rekommendation till er som besöker Sri Lanka och inte ser ut som lokalbefolkningen eller känner personen ni äter hos, samt vill ha lite eller stark mat. Säg till de som tar beställningen, annars ger dem dig i regel rätt så smaklös mat vilket är synd då själva kokkonsten bygger på en kombination av kryddor. Och i alla fall jag gillar stark mat.

 

 

 

Där var vi även klara med Afrika så det har blivit dags att publicera länderna från vår sista kontinent: Asien. Fia kommer att skriva om Kina, Jasmine kommer att skriva om Sri-Lanka och Micaela kommer att skriva om Japan som snart ligger uppe på bloggen. Nu när vi publicerat vår sista kontinekt kommer vi att göra en sammanfattning/jämförelse av alla länder och kontinenter för att se vad som påverkat de olika matkulturerna. Det känns som tiden gått jättefort och lite tråkigt att vi inte hann skriva om fler länder men vi hoppas ni åtminstone uppskattar de vi publicerat! När det sista landet och sammanfattningen är pulicerad får vi allt se till att laga mer spännande maträtter och desserter som vi publicerar på bloggen.

Dags att avrunda, kika in snart igen!

Hejhej!
Här kommer sista landet från Afrika, Jasmine som varit i Egypten har bidragit med lite fina bilder. Enjoy!

Maten
I Egypten handlar matkulturen mycket om att umgås, både med bekanta och obekanta. De anser att livet handlar om att umgås och äta god mat, traditionellt sätt att äta på är att alla sitter i en ring och äter från samma fat vilket många även gör än idag. I och med att maten är så viktig finns det stora utbud av gatukök där du kan köpa varma-, kalla, lätta och tyngre maträtter men även frukt för att hålla hungern i spel. I Egypten äter man mycket ris och bröd till maten, istället för att använda kniv och gaffel är det inte helt ovanligt att använda brödet som bestick. Bönor, ärtor och linser är även något som är mycket populärt inom Egyptisk kokkonst, många fattiga människor har inte råd med kött och då är bönor och linser bra substitut som innehåller mycket proteiner. I Egypten bor många muslimer och därför äts det inte speciellt mycket fläskkött utan mer fågel, kanin och lamm. Egypten har även mycket bra och god frukt som många äter dagligen, nyttigt och gott.
Som många turister vet är det väldigt lätt att bli magsjuk i Egypten så de rekommenderar att man är försiktig med vad man äter och alltid dricker vatten från köpt flaska. Som turist i Egypten kan du även på vissa turistorter köpa alkohol men det är mycket ovanligt förekommande i och med att majoriteten av Egyptens befolkning är muslimer och inte dricker alkohol. Istället är te en mycket vanlig dryck som de flesta Egyptier dricker.

Vanliga maträtter
Fuul: en bönröra med grötliknade konsistens där man tillsatt limejuice och olivolja. Vanlig rätt hos landets fattiga personer.
Falafel: är kikärtsbollar som serveras i pitabröd med sallad och ris.
Egyptier äter även mycket moussaka men det härstammar inte från Egypten.

Miljö och klimat
Jordbruket i Egypten är väldigt högavkastat, regeringen valde att satsa på jordbruken och göra dem moderna vid 60-70 talet. Egyptens goda klimat för att driva jordbruk är en av anledningarna till dessa jordbruksreformer. Man satsade även stort på konstbevattningar för att hålla jordbruken i gott skick året om, klimatet har även bidragit till att man kan odla året om och hålla jordbruken igång. Egyptens odlingsmark är däremot mycket begränsad och det förekommer markbrist överallt på landsbyggnaden, markerna har även drabbats av försaltningsskador och torka vilket försvårat odlingsprocessen. Sen har även folk flyttat in till städerna och sökt jobb där.
Vid jordbruken odlas mycket vete, majs, ris, grönsaker och frukt, dock är bomull den mest vinstdrivande och mest odlade exportvaran. Egyptens boskapsuppfödning har även ökat och fortsätter att växa trots att deras betesmarker är framställda på onaturlig väg. Egypten valde även under 80-talet att satsa på fiskeindustrin, det är en bra inkomstkälla och Nilen har gott om fisk. Man planerade även att odla fisk i dammar och kanaler. Men på senare tid har det inte gått speciellt bra för fiskeindustrin, man satsar mer på odlingsmarker samtidigt som det förekommer torka samt att fiskeindustrin inte ger den stora avkastning som man hade hoppats på.

Egypten har ett tropiskt ökenklimat, Egypten har två årstider, varav den ena är lite kallare än den andra. Det är oftast mycket varmt och torrt, speciellt under den varmare perioden. Men vid kusten i norr förekommer Medelhavsklimat så där är det kallare och det är vanligt förekommande att det regnar.

Egna erfarenheter
Jag personligen har aldrig varit i Egypten men jag har alltid hört att det är lätt att bli sjuk när man åker dit i och med att det är en annan bakteriekultur och smutsigt(detta kan jag inte riktigt säga att det är sant men det är vad jag hört). Det framkommer dock att man som turist bör vara försiktig med vad man stoppar i sig.

Slutsats
Egyptens klimat gör det möjligt att driva bra jordbruk så länge man har konstbevattningar. Fisket har även stora potentialer att utvecklas och bli en bra inkomstkälla. Egypterna anser att mat är livet och man ska äta god mat vilket de också gör, fattiga som rika. De rika har däremot råd att äta kött vilket de fattiga knappt har och därför är det vanligt att äta mycket linser och bönor. Egypten sägs även ha mycket bra och god frukt så även det är något man äter mycket av. I Egypten bor det väldigt många muslimer och därför är det svårt att få tag i fläskkött då det inte är något befolkningen äter.

Namibia ligger vid Afrikas västkust och är ett väldigt stort land, dock utgör öken en tredjedel av hela landet yta. Och förutom detta är landet väldigt glesbefolkat.

 

Mat

Det går att säga att Namibias matkultur är inspirerad eller snarare påverkad från två olika håll.

 

1.      Då landet under kolonialtiden fick tysk prägel vilket avskräckte namibierna att utöva sin kokkonst som bestod av stora mängder av frukt, nötter, lök och jakt.

2.      Landets urinvånares matvanor som heter himba, herero och san.

 

På grund av tyskarna kan man på namibiska restauranger idag finna schnitzel och rikliga mängder av öl.

 

Typiska maträtter

Biltong – lufttorkat eller rökt kött

Chakalaka – kryddig grönsakssoppa

 

Klimat och miljö

Nederbörd är det bristvara på i Namibia, det regnar i snitt 100 mm/år vid kusten och in mot landet i det centrala höglandet kan det förekomma 600 mm/år. Vissa år regnar det inte alls, vilket ger konsekvenser för landets jordbruk och landet hamnar på så vis i matbrist. Annars infaller regnperioden under landets sommarperiod, november-april.

 

I de nordöstra delarna av Namibia finner vi landets dyrgripar, nämligen ädla träslag som bland annat teak.

 

Namibia hör till de länder i världen som har bland det rikaste fiskevattnet och här utvinns det bland annat makrill, ansjovis, kummel och sardiner. Ett fiskebestånd som ständigt övervakas efter att Namibia efter sin självstädighet införde en fiskezon på 200 sjömil, vilket motsvarar ca 360 km.

 

Trots att Namibias jordbruk endast står för 1 % av hela landets yta lever befolkningen mestadels på självhushållning. Det som då oftast odlas på deras marker är majs, hirs och durra (halvhögt gräs). Grönsaker är en bristvara, men förekommer ändå i liten skala uppe i norr, lika så bönor. Det är runt om platser som mellersta Namibia och kring Tsumeb, som har tillgång till självbevattningssystem som de kommersiella spannmålsproduktionerna tar plats.

 

Boskapsskötseln som landet livnär sig på bringar mjölkprodukter till befolkningen och under högtider eller fina tillställningar kan det hända att man slaktar en get eller ko. Och den största jordbruksproduktionen är kött samt karakul-fårskinn. Annars står potatis, hirs och majs för de vanligaste självhushållningsgrödorna.

 

Egna erfarenheter/åsikter

Den enda erfarenheten som jag har fått höra av vänner som rest runt i Afrika är att man inte ska lita på dricksvattnet, vilket även stämmer in på Namibia. Annars har jag inga som helst erfarenheter av landets matkultur, mer än att jag tycker att det utifrån vad jag kan avläsa känns som en väldigt enformig och fattig matkultur. Det är inte någon som jag skulle kunna tänka mig att starta upp en restaurang på här hemma i Sverige, då råvarorna är rätt så få och ganska så tradiga. Jag tror säkerligen att om landet hade haft mer regn, att även matresurserna skulle växa i takt med växtligheten och bilda en helt ny matkultur.

 

Slutsats

Förutom att tyskarna vart här och influerat namibierna att laga schnitzel, består kokkonsten av väldigt få råvaror som bland annat majs och hirs. Kött och grönsaker äts sällan mer än till fina tillställningar. Att Namibias matkultur är så tunn beror till största delen på att det regnar väldigt lite i landet och den nederbörd som väl uppkommer räcker inte långt, därav den 1 % jordbruk ytan och 33 % öken ytan som Namibia har lagt under sig.

 

Det var allt för mig! Nästa gång jag (Jasmine) publicerar ett land får ni reda på mer om vad Sri Lanka har att erbjuda världen.

Hej, här kommer första landet från Afrika. 
Trevlig läsning /Fia

Mat
All mat i Tanzania tillreds antingen så att man kokar den i vatten eller i kokosmjölk, så att den friteras i olja, grillar den på öppen glöd eller så rostar man den på hela stenar. Eftersom familjerna ofta är stora så lagar många maten tillsammans. Dock är det oftast kvinnorna som lagar maten och flickorna hjälper till redan från unga år. Familjens mat består oftast av ugalia – majsgröt och välsjuden stadig böngryta. Ibland äter man köttgryta, men det är inte så vanligt. Majsgröten äter man med fingrarna på höger hand, den formas till små bollar med gropar i och fylls med gryta.
Kryddningen på maten varierar beroende på område. Man kan dela in den tanzaniska matkulturen i kustmat och inlandsmat och kryddningen har dessutom influerats av den asiatiska matlagningen. Kött- eller banangryta i en stor skål och olika grönsaker serveras ofta till måltiden. I Tanzania växer det mycket nejlika, kanel och kardemumma så det används ofta i maten, tillsammans med peppar och spiskumminfrön.

 

 

Vanliga maträtter
Chapati-bröd – en typ av bröd som serveras till så gott som varje måltid. Men hjälp av det kan man samla upp och äta de sista matbitarna på tallriken.

Kande za nazi – majs och bönor i kokosmjölk.

Uji wa karanga – jordnötsgröt.

Vimanda – banan- och risbollar

 

Klimat och miljö

Tanzania ligger väldigt nära ekvatorn och därför så gott som saknas årstider. I norr på höglandet är det väldigt torrt medan det vid kusten är ett tropiskt, fuktigt klimat.
Jordbruket i Tanzania sysselsätter cirka 80 procent av befolkningen. Kaffe var förut den viktigaste exportvaran men under 90-talet blev cashewnötter en ännu viktigare. Bönderna odlar främst majs, men även kassava, sötpotatis, durra, ris, hirs och bananer för egen konsumtion.
Eftersom återkommande torka i landet är ett svårt problem satsar regeringen på att öka den konstbevattnade arealen så att odlingen ska kunna bli bättre. De regnrika och bördiga områdena i landet finns i sydväst och norr, främst runt berget Kilimanjaro och vid Victoriasjön.
Fisket i landet är svagt utvecklat och både på fastlandet och i Zanzibar är fiskeflottan omodern och liten. Däremot fångas mycket fisk i de stora sjöarna i landet, även om fångsten där också skulle kunna vara större. I Tanganyikasjön fångar man främst sardiner. Man har haft planer på räkodlingar men det har väckt starka protester, dels av miljöskäl men också för att byggandet av räkdammar skulle tvinga tusentals människor att flytta.

 

Egna erfarenheter/åsikter

Jag har inte varit i Tanzania, eller i Afrika över huvud taget, så jag kan inte säga att jag har några erfarenheter från det tanzaniska köket. Jag tycker dock att maten verkar ganska intressant därför att den är så pass olik från sådan mat vi äter i Sverige. Den känns omodern på något sätt, det är mycket röror och gröt och man äter med händerna. Men som sagt, den verkar intressant och jag skulle inte ha något emot av att testa ett par rätter!

 

Slutsats

I Tanzania är man ofta många som lagar maten tillsammans och ofta gör man någon typ av gryta. Beroende på område i landet använder man sig av olika kryddor, men kryddningen har delvis influerats av den asiatiska matlagningen. På grund av det varma klimatet och torkan är jordbruket till och från lite struligt, men det odlas ändå mycket. De flesta odlar dock för egen konsumtion. Kaffe och cashewnötter är Tanzanias störta exportvaror.

Maten

Australien har egentligen inte något eget kök, detta skulle jag tro beror mest på det brittiska arvet som överfördes under kolonialiseringen på 1700-talet. Vilket även speglar den australiensiska frukosten i viss mån, i alla fall när det kommer till de delar av Australien som har ett lite mildare klimat. Här består frukosten av bacon, ägg, tomat, bönor och korv, precis som en traditionsenlig english breakfast. En lättare variant på den australiensiska frukosten består av müsli, toast och frukt vilket också är den mest vanliga på grund av det varma klimatet.

 

Något som däremot är typiskt australiskt är matkulturen som aboriginerna fortfarande använder sig utav. De använder sig, och har gjort sedan urminnes tider, av vad landet har att erbjuda, såkallad bushmat ”maten ute i naturen”. Bushmat är en blandning av mycket, bland annat kängurukött, små sköldpaddor, ormar, wallabyer, örter och frukt från regnskogen samt även macadamianötter.

 

Förutom bushmat och brittiska influenser är Australiens matkultur en blandning av hela världen. Influenser från Asien som chili och citrongräs blandas med kängurukött och europeiska maträtter. Då det australiensiska klimatet tillåter många tropiska frukter som citroner, meloner, druvor och bananer att gro äts även detta bland annat då till frukosten och till bakverk.

 

Typiska maträtter

Pavlovatårtan – ursprungligen från Nya Zeeland men har blivit till Australiens nationalrätt. Är en tårta som består av kiwi, vispgrädde, passionsfrukt och jordgubbar på tårtbottnar.

Damper – Ett bröd som bakas utan jäst och lagas över eld

Lamingtons – fyrkantig sockerkaka som är doppad och rullad i choklad och kokosflingor, serveras med grädde

Kängurukött – finns att köpa i mataffärer

Vegemite – används på mackorna, är en slags brun, saltaktig kräm på burk

Köttpajer

Korvar – olika fyllningar av gris, lamm, känguru, nöt och kyckling

 

Ett roligt tillägg när man är i Australien och ska äta på restaurang är att vissa restauranger har BYO på menyn, vilket står för Bring Your Own. Alltså att man ska ta med sig sitt eget vin eller öl till maten, lite motsvarigheten på det svenska knytkalaset.

 

Det var även australiensarna som uppfann lådvinet, bag-in-boxen även kallad.

 

Klimat och miljö

På grund av Australiens extrema klimat är det svårt för staten att ha ett 100 % fungerande och utbrett jordbruk. Närmare en femtedel av landet består av öken/halvöken. Trots Australiens ytters små marginaler att få jordbruket att gå runt är staten ändå väldigt stark exportinriktat.

 

Trots detta är det ändå två tredjedelar av landet som är odlingsbart, dock på grund av torka, översvämningar och skogsbränder är det svårt att beräkna hur skörden på ett ungefär ska bli varje år. Det är samt endast runt 3 % av hela Australien, som är ungefär 17 gånger större än Sverige till ytan, som lämpar sig för intensivt jordbruk. Och resten av den odlingsbara marken håller sig kring kustområdet i öster, söder och sydväst, där klimatet påminner en aning om det som förekommer vid Medelhavet. Landet står även för en av världens största veteexport. Förutom vete odlas även apelsiner, äpplen, bananer, sockerrör och även ris, mejeriprodukter och oljeväxter framställs.

 

Det är Australiens många soltimmar och nederbördsfattighet som gjort att landets klimat och jordbruk präglas av hetta och torka. Trots att landet ur en global synvinkel ligger vid världens tredje största fiskezon utvinns inte mycket fisk, och det mesta av det som fångas exporteras.

 

Klimatet som tidigare nämnt genomsyras av extrem torka, dock kan det i landets norra delar förekomma såkallade willy-willies vilket med andra ord är ett slags slagregn eller orkan. Och i inlandet härskar torrt fastlandsklimat och torka. Och temperaturen kan ibland mätas upp till 53 grader i vissa provinser. Annat att tillägga är att Australiens årstider är de omvända från vad Sverige har.

 

Egna erfarenheter/åsikter

Jag har aldrig vart i detta land men det har alltid vart en dröm att besöka. Från de jag pratat med som bor eller bara besökt Australien äter man i storstäder som Melbourne eller Sydney inte något annorlunda från länder som USA och Sverige. Det är samma gamla snabbmatskedjor som förekommer här som i resten av världen. Något som däremot skiljer sig är att matbutiker säljer kängurukött. Min kompis som jobbade i Australien i 2 månader på en boskapsfarm i rural-Australien brukade äta dingos, som är en slags vildhund, samt även varaner. Det som fansn i omgivningen helt enkelt bushmat.

 

En annan funny fact eller snarare råd till er som tänker besöka Australien eller pratar med någon som kommer därifrån. Kalla inte landet för Aussie, då tror nämligen dem att du pratar om befolkning. Det fick jag erfara när jag träffade en australiensare på en semester en gång, vilket blev riktigt pinsamt.

 

Slutsats

Det finns egentligen inget som man direkt kan säga är speciellt för det australiensiska köket då det mesta bygger på influenser från andra länder. Däremot har Australien något som kallas för Bushmat som kommer från aboriginerna och betyder ”maten ute i naturen” vilket kan bestå från allt mellan ormar och sköldpaddor till kryddor.

 

På grund av Australiens väldigt torra klimat lämpar sig inte landet för jordbruk mer än det som går att utvinnas från regnskogen i form av frukt. Det som däremot utvinns från jordbruken åker på export till andra länder.

 

Hörs snart och då får ni reda på lite mer om Namibia och det landets matkultur, SPÄNNANDE! /Jasmine

Nu är det dags för mig (Micaela) att presentera första landet från Oceanien:
(Papua Nya Guinea är en självständig stat i Nya Guinea, jag valde att ta med den för att den ger en bredare och bättre bild av landets matkultur)
Nya Guinea (Papua Nya Guinea)
Maten
Köket är väldigt varierande, man använder sig mycket av lokala råvaror alltså frukt och rotsaker. Men även fläskkött(gris men även höns är enda djuren Nya Guinea klarar av att driva boskap med) behövs oftast för en komplett måltid. Förr var köket väldigt basiskt och enkelt men på senare år har kryddor introducerats i köket och det är idag vanligt med kryddor från utlandet i maten. Man använder sig oftast av gammal och traditionell kokkonst, man tillagar gärna maten över öppen eld och inslaget i blad eller bambu, eller så använder man sig av lergrytor. Men på senare år har allt modernare köksredskap tagit plats(gasspis). Vad som menas med varierat kök är att de äter väldigt olika i regionerna i landet, maten delas till och med upp i tre grupper som beskriver hur de olika regionerna äter. De tre grupperna är: ätbara växter, kött och fisk samt basfödor. Vissa regioner blandar allt i grytor medan andra bara äter delar av grupperna. Frukt och nötter har man som tillbehör till maten och grönsaker förekommer väldigt sällan. Kokkonsten kan ses som svår för folk från utlandet men för Nya Guineas befolkning är detta inte klurigt alls. Det påstås att för bara drygt 25 år sen förekom kannibalism på Nya Guinea, men det är ingen där idag som äter människor.

Vanliga maträtter
Det var väldigt svårt att hitta maträtter som är från Nya Guineas kök, men en hittade jag i alla fall.
Mumu: är en rätt som består av fläskkött, ris, sötpotatis, grönsaker och kål.

Klimat och miljö
Nya Guinea är världens största ö och har ett fuktigt, tropiskt klimat men med stora temperaturskillnader. Uppe i bergen är det kyligt medan det i låglandet är betydligt varmare. Precis som Peru drabbas Nya Guinea av fenomenet El Niño som lämnar efter sig stor torka och översvämningar. Ändå verkar jordbruket fungera bra. Ungefär 70% av befolkningen driver små privata jordbruk, man odlar då mycket rotsaker(väldigt vanligt är sötpotatis), bananer, meloner och olika grönsaker. Det förekommer även mycket byteshandel mellan bönderna så det är inte ovanligt att man har en liten kaffe eller kakao odling för att vara lite mer attraktiv på marknaden. I Nya Guinea klarar man sig inte bara på sitt eget eller något av landets jordbruk, befolkningen ökar snabbt till skillnad från jordbruken där man använder sig av gamla redskap och har dåligt med pengar, landet importerar därför nu mer mat och speciellt då spannmål eftersom det är något som de inte kan odla inom landet då klimatet inte är rätt för det. Däremot är de väldigt bra klimat för att odla kaffe och utvinna palmolja som är två stora exportvaror.
Fiske har en väldigt stor betydelse för Nya Guinea, längst med kusterna fångar man mycket tonfisk och räkor, tonfisk på burk är en stor exportvara. Fisket är så bra att man kan försörja sig på det samt sälja vidare. Men människorna i landet har på senare år fiskat allt mindre och man har istället sålt fiskelicenser till utländska fiskebåtar så de kan fiska där, detta är en stor och bra inkomstkälla för landet.

Egna erfarenheter och åsikter
Jag kände inte till Nya Guinea speciellt bra alls innan jag började skriva om deras matkultur. Deras maträtter verkar spännande men enkla, kan inte minnas att jag ätit något från deras kök. Det är väldigt svårt att hitta specifika maträtter som skapas i Nya Guineas kök, man får mer en överblick om vad de brukar äta och hur de tillagar det.

Slutsats
Nya Guinea är ett land där jordbruk försörjer en stor del av befolkningen, det finns många småbönder och fiskare. Landet verkar vara lite underutvecklat och det kan tänkas bero på att ekonomin inte är på topp. Man använder mycket traditionella verktyg och metoder vid matlagning och jordbruk och det är unikt för just Nya Guinea att arbeta på deras egna vis vid matlagning. Matlagningskonsten har däremot utvecklats och man har t.ex. bättre ugnar. Landet är även beroende av importvaror och att sälja fiskelicenser till utländska fartyg. Köket är mycket inhemska varor i basen och regionala skillnader förekommer. Man delar även upp maten i tre grupper, och beroende på i vilken region man befinner sig i, så äter man där utefter. Man äter mycket lokala råvaror som rotsaker, fläskkött och frukt oavsett vart man bor. Man för gammal hederlig byteshandel på marknadsplatser för att utöka sitt skafferi och köpa sånt man själv inte kan odla.

Hejsan!
Nu är det dags för oss att presentera en ny kontinent: nu blir det oceanien! Första landet blir Nya Guinea som jag (Micaela) skriver om, Jasmine kommer att publicera Australien och Fia Nya Zeeland. Kika in snart igen så kommer du finna ett nytt land att läsa om!

Vi håller även på att skriva om länder i Afrika och Asien så inom en snar framtid kommer vi ha publicerat länder från alla kontinenter och då väntas en jämförelse av alla kontinenter och länder. Nu är det inte mycket kvar!

Woopsiedaisy! Efter att ha haft ett oförskämt långt och skönt jullov är det dags med skola igen. Borde ha hållt igång bloggandet och vara duktig som Micaela men där föll jag med näsan först på mållinjen, fyfy från min sida! Men dags för nya sköna tag och detta med det andra landet från Sydamerika nämligen Argentina. Hoppas att det ska inspirera!

Maten
Argentina och mat är lika med kött. I Argentina konsumerar i snitt varje person 70kg nötkött/år och då är inte kött som oxfilé etc. inräknat. När man tänker på Sydamerika tänker man kanske väldigt mycket exotiska grönsaker och heta kryddor, detta hör dock inte hemma i den argentinska matkulturen. Grönsaker har inte riktigt slagit igenom i Argentina som det gjort i resten av världen. Beställer du något slags kött på en restaurang innebär det oftast att du får en stor tallrik med enbart kött på, kanske att det tillkommer några pommes frites, annars är det kött som dominerar. Det finns dock influenser från det italienska köket då det under början av 1900-talet skedde en stor invandring av italienare i Argentina. Detta har lett till att argentinarna är duktiga på att laga pasta. Något annat som Argentina är duktiga på är att framställa glass. Kan vara ännu en influens från Italien och glassbarer finns praktiskt taget överallt. Sen såklart influenser från Spanien, Argentina är ju som sagt ett spansktalande land.

Vanliga maträtter
Asado - olika sorters nötkött som grillas över eld
Chimichurri - en kall salsasås som serveras till kött
Empanadas - som en pirog fylld med ost, kött eller kyckling. En favorit i många Sydamerikanska länder.
Fugaseta - brukar liknas med en pizza utan tomatsås.
Parrillada - liknande den svenska planksteken. En planka/fat fylld med olika typer av kött.

Argentina är även en stor producent av vin, och det svenska systembolaget importerar i snitt cirka 6 miljoner argentinskt vin per år.

Klimat och miljö
Argentina är världens åttonde största land och ligger beläget väster om Atlanten med en kustremsa på nästan 5000km. Då Argentina är ett så pass stort land varierar temperaturen i landet oerhört beroende på vart du befinner dig. Och man brukar dela in landet i sex stycken regioner beroende på de olika klimaten som landet besitter. Argentina har över lag ett varmt och tempererat klimat och längst i norr råder ett suptropiskt klimat med milda vintrar och varma somrar. Medan de södra delarna besitter polarklimat. Argentinas sommar infaller även för dem som inte vet i november – februari.

 

I Tierra del fuego (Eldslandet) som ligger i södra Argentina är klimatet fuktigt och snarlikt det svenska klimatet. Mer in mot landet blir det argentinska klimatet torrare och temperaturskiftningarna blir mer tydliga. Och i hela Sydamerika är det Argentina som besitter de mest extrema temperaturerna som blivit registrerade, nämligen 49,1 °C och -39 °C.

Egna erfarenheter
Jag har som med de flesta länderna jag analyserar inte varit i Argentina, däremot har jag släkt i Buenos Aires och bekanta som bott/kommer där ifrån. Det jag har lärt mig från dem är just att det är himmelriket för köttälskare. Då Argentina står för är en av de största köttproduktionerna i världen.

Slutsats

Min slutsats blir att Argentina inte är ett land för veganer eller vegetarianer, då grönsaker inte har fått något genomslag och den argentinska matkulturen är inrutad på kött, kött och åter kött. Och efter att ha studerat deras mest kända maträtter finner jag mest kött eller såser som ska vara till köttet. Med andra ord; himmelriket för köttälskare!

¡Hola!
Jag (Micaela) tänkte dela med mig av ett smarrigt spanskt recept på churros, det är som friterade munkar fast de ser ut som långa korvar, mycket goda. Man föräter sig lätt på dem när man är i Spanien, de säljs nästan överallt, är billiga, sockriga och supergoda!

Recept
1,25 dl vatten
60g smör
1 nypa salt
0,5 msk socker
1 dl vetemjöl
2 ägg
olja
florsocker

Gör såhär
1. Hetta upp vatten, smör, socker och salt i en kastrull, rör hela tiden. Ta av kastrullen när det börjar koka.
2. Vispa ner mjölet, lite i taget så det inte bildas klumpar, smeten ska vara slät.
3. Ställ tillbaks kastrullen på plattan, rör i smeten i drygt 30 sekunder, degen ska släppa från bottnen. Ta från värmen och låt den svalna i 5 minuter
4. Tillsätt äggen var för sig, röt tills degen blir blank. Ta fram en spritspåse och fyll den med degen.
5. Värm oljan i en kastrull till 180° och tryck ut smet i kortare längder i kastrullen. Låt churron friteras tills den fått färg, plocka sedan upp den och lägg på en tallrik som du innan klätt med hushållspapper. Churron blir väldigt flottig och pappret suger upp det överflödiga bra. Pudra sedan florsocker över och ät. Jag skulle även rekommendera att göra egen chokladsås eller smälta choklad som du sedan doppar din churro i!

Kan inte påstå att mina blev speciellt fina, men goda blev dem!
Receptet kommer från receptcentralen.se