kulturkrubb

Hejhej!
Här kommer sista landet från Afrika, Jasmine som varit i Egypten har bidragit med lite fina bilder. Enjoy!

Maten
I Egypten handlar matkulturen mycket om att umgås, både med bekanta och obekanta. De anser att livet handlar om att umgås och äta god mat, traditionellt sätt att äta på är att alla sitter i en ring och äter från samma fat vilket många även gör än idag. I och med att maten är så viktig finns det stora utbud av gatukök där du kan köpa varma-, kalla, lätta och tyngre maträtter men även frukt för att hålla hungern i spel. I Egypten äter man mycket ris och bröd till maten, istället för att använda kniv och gaffel är det inte helt ovanligt att använda brödet som bestick. Bönor, ärtor och linser är även något som är mycket populärt inom Egyptisk kokkonst, många fattiga människor har inte råd med kött och då är bönor och linser bra substitut som innehåller mycket proteiner. I Egypten bor många muslimer och därför äts det inte speciellt mycket fläskkött utan mer fågel, kanin och lamm. Egypten har även mycket bra och god frukt som många äter dagligen, nyttigt och gott.
Som många turister vet är det väldigt lätt att bli magsjuk i Egypten så de rekommenderar att man är försiktig med vad man äter och alltid dricker vatten från köpt flaska. Som turist i Egypten kan du även på vissa turistorter köpa alkohol men det är mycket ovanligt förekommande i och med att majoriteten av Egyptens befolkning är muslimer och inte dricker alkohol. Istället är te en mycket vanlig dryck som de flesta Egyptier dricker.

Vanliga maträtter
Fuul: en bönröra med grötliknade konsistens där man tillsatt limejuice och olivolja. Vanlig rätt hos landets fattiga personer.
Falafel: är kikärtsbollar som serveras i pitabröd med sallad och ris.
Egyptier äter även mycket moussaka men det härstammar inte från Egypten.

Miljö och klimat
Jordbruket i Egypten är väldigt högavkastat, regeringen valde att satsa på jordbruken och göra dem moderna vid 60-70 talet. Egyptens goda klimat för att driva jordbruk är en av anledningarna till dessa jordbruksreformer. Man satsade även stort på konstbevattningar för att hålla jordbruken i gott skick året om, klimatet har även bidragit till att man kan odla året om och hålla jordbruken igång. Egyptens odlingsmark är däremot mycket begränsad och det förekommer markbrist överallt på landsbyggnaden, markerna har även drabbats av försaltningsskador och torka vilket försvårat odlingsprocessen. Sen har även folk flyttat in till städerna och sökt jobb där.
Vid jordbruken odlas mycket vete, majs, ris, grönsaker och frukt, dock är bomull den mest vinstdrivande och mest odlade exportvaran. Egyptens boskapsuppfödning har även ökat och fortsätter att växa trots att deras betesmarker är framställda på onaturlig väg. Egypten valde även under 80-talet att satsa på fiskeindustrin, det är en bra inkomstkälla och Nilen har gott om fisk. Man planerade även att odla fisk i dammar och kanaler. Men på senare tid har det inte gått speciellt bra för fiskeindustrin, man satsar mer på odlingsmarker samtidigt som det förekommer torka samt att fiskeindustrin inte ger den stora avkastning som man hade hoppats på.

Egypten har ett tropiskt ökenklimat, Egypten har två årstider, varav den ena är lite kallare än den andra. Det är oftast mycket varmt och torrt, speciellt under den varmare perioden. Men vid kusten i norr förekommer Medelhavsklimat så där är det kallare och det är vanligt förekommande att det regnar.

Egna erfarenheter
Jag personligen har aldrig varit i Egypten men jag har alltid hört att det är lätt att bli sjuk när man åker dit i och med att det är en annan bakteriekultur och smutsigt(detta kan jag inte riktigt säga att det är sant men det är vad jag hört). Det framkommer dock att man som turist bör vara försiktig med vad man stoppar i sig.

Slutsats
Egyptens klimat gör det möjligt att driva bra jordbruk så länge man har konstbevattningar. Fisket har även stora potentialer att utvecklas och bli en bra inkomstkälla. Egypterna anser att mat är livet och man ska äta god mat vilket de också gör, fattiga som rika. De rika har däremot råd att äta kött vilket de fattiga knappt har och därför är det vanligt att äta mycket linser och bönor. Egypten sägs även ha mycket bra och god frukt så även det är något man äter mycket av. I Egypten bor det väldigt många muslimer och därför är det svårt att få tag i fläskkött då det inte är något befolkningen äter.

Namibia ligger vid Afrikas västkust och är ett väldigt stort land, dock utgör öken en tredjedel av hela landet yta. Och förutom detta är landet väldigt glesbefolkat.

 

Mat

Det går att säga att Namibias matkultur är inspirerad eller snarare påverkad från två olika håll.

 

1.      Då landet under kolonialtiden fick tysk prägel vilket avskräckte namibierna att utöva sin kokkonst som bestod av stora mängder av frukt, nötter, lök och jakt.

2.      Landets urinvånares matvanor som heter himba, herero och san.

 

På grund av tyskarna kan man på namibiska restauranger idag finna schnitzel och rikliga mängder av öl.

 

Typiska maträtter

Biltong – lufttorkat eller rökt kött

Chakalaka – kryddig grönsakssoppa

 

Klimat och miljö

Nederbörd är det bristvara på i Namibia, det regnar i snitt 100 mm/år vid kusten och in mot landet i det centrala höglandet kan det förekomma 600 mm/år. Vissa år regnar det inte alls, vilket ger konsekvenser för landets jordbruk och landet hamnar på så vis i matbrist. Annars infaller regnperioden under landets sommarperiod, november-april.

 

I de nordöstra delarna av Namibia finner vi landets dyrgripar, nämligen ädla träslag som bland annat teak.

 

Namibia hör till de länder i världen som har bland det rikaste fiskevattnet och här utvinns det bland annat makrill, ansjovis, kummel och sardiner. Ett fiskebestånd som ständigt övervakas efter att Namibia efter sin självstädighet införde en fiskezon på 200 sjömil, vilket motsvarar ca 360 km.

 

Trots att Namibias jordbruk endast står för 1 % av hela landets yta lever befolkningen mestadels på självhushållning. Det som då oftast odlas på deras marker är majs, hirs och durra (halvhögt gräs). Grönsaker är en bristvara, men förekommer ändå i liten skala uppe i norr, lika så bönor. Det är runt om platser som mellersta Namibia och kring Tsumeb, som har tillgång till självbevattningssystem som de kommersiella spannmålsproduktionerna tar plats.

 

Boskapsskötseln som landet livnär sig på bringar mjölkprodukter till befolkningen och under högtider eller fina tillställningar kan det hända att man slaktar en get eller ko. Och den största jordbruksproduktionen är kött samt karakul-fårskinn. Annars står potatis, hirs och majs för de vanligaste självhushållningsgrödorna.

 

Egna erfarenheter/åsikter

Den enda erfarenheten som jag har fått höra av vänner som rest runt i Afrika är att man inte ska lita på dricksvattnet, vilket även stämmer in på Namibia. Annars har jag inga som helst erfarenheter av landets matkultur, mer än att jag tycker att det utifrån vad jag kan avläsa känns som en väldigt enformig och fattig matkultur. Det är inte någon som jag skulle kunna tänka mig att starta upp en restaurang på här hemma i Sverige, då råvarorna är rätt så få och ganska så tradiga. Jag tror säkerligen att om landet hade haft mer regn, att även matresurserna skulle växa i takt med växtligheten och bilda en helt ny matkultur.

 

Slutsats

Förutom att tyskarna vart här och influerat namibierna att laga schnitzel, består kokkonsten av väldigt få råvaror som bland annat majs och hirs. Kött och grönsaker äts sällan mer än till fina tillställningar. Att Namibias matkultur är så tunn beror till största delen på att det regnar väldigt lite i landet och den nederbörd som väl uppkommer räcker inte långt, därav den 1 % jordbruk ytan och 33 % öken ytan som Namibia har lagt under sig.

 

Det var allt för mig! Nästa gång jag (Jasmine) publicerar ett land får ni reda på mer om vad Sri Lanka har att erbjuda världen.

Hej, här kommer första landet från Afrika. 
Trevlig läsning /Fia

Mat
All mat i Tanzania tillreds antingen så att man kokar den i vatten eller i kokosmjölk, så att den friteras i olja, grillar den på öppen glöd eller så rostar man den på hela stenar. Eftersom familjerna ofta är stora så lagar många maten tillsammans. Dock är det oftast kvinnorna som lagar maten och flickorna hjälper till redan från unga år. Familjens mat består oftast av ugalia – majsgröt och välsjuden stadig böngryta. Ibland äter man köttgryta, men det är inte så vanligt. Majsgröten äter man med fingrarna på höger hand, den formas till små bollar med gropar i och fylls med gryta.
Kryddningen på maten varierar beroende på område. Man kan dela in den tanzaniska matkulturen i kustmat och inlandsmat och kryddningen har dessutom influerats av den asiatiska matlagningen. Kött- eller banangryta i en stor skål och olika grönsaker serveras ofta till måltiden. I Tanzania växer det mycket nejlika, kanel och kardemumma så det används ofta i maten, tillsammans med peppar och spiskumminfrön.

 

 

Vanliga maträtter
Chapati-bröd – en typ av bröd som serveras till så gott som varje måltid. Men hjälp av det kan man samla upp och äta de sista matbitarna på tallriken.

Kande za nazi – majs och bönor i kokosmjölk.

Uji wa karanga – jordnötsgröt.

Vimanda – banan- och risbollar

 

Klimat och miljö

Tanzania ligger väldigt nära ekvatorn och därför så gott som saknas årstider. I norr på höglandet är det väldigt torrt medan det vid kusten är ett tropiskt, fuktigt klimat.
Jordbruket i Tanzania sysselsätter cirka 80 procent av befolkningen. Kaffe var förut den viktigaste exportvaran men under 90-talet blev cashewnötter en ännu viktigare. Bönderna odlar främst majs, men även kassava, sötpotatis, durra, ris, hirs och bananer för egen konsumtion.
Eftersom återkommande torka i landet är ett svårt problem satsar regeringen på att öka den konstbevattnade arealen så att odlingen ska kunna bli bättre. De regnrika och bördiga områdena i landet finns i sydväst och norr, främst runt berget Kilimanjaro och vid Victoriasjön.
Fisket i landet är svagt utvecklat och både på fastlandet och i Zanzibar är fiskeflottan omodern och liten. Däremot fångas mycket fisk i de stora sjöarna i landet, även om fångsten där också skulle kunna vara större. I Tanganyikasjön fångar man främst sardiner. Man har haft planer på räkodlingar men det har väckt starka protester, dels av miljöskäl men också för att byggandet av räkdammar skulle tvinga tusentals människor att flytta.

 

Egna erfarenheter/åsikter

Jag har inte varit i Tanzania, eller i Afrika över huvud taget, så jag kan inte säga att jag har några erfarenheter från det tanzaniska köket. Jag tycker dock att maten verkar ganska intressant därför att den är så pass olik från sådan mat vi äter i Sverige. Den känns omodern på något sätt, det är mycket röror och gröt och man äter med händerna. Men som sagt, den verkar intressant och jag skulle inte ha något emot av att testa ett par rätter!

 

Slutsats

I Tanzania är man ofta många som lagar maten tillsammans och ofta gör man någon typ av gryta. Beroende på område i landet använder man sig av olika kryddor, men kryddningen har delvis influerats av den asiatiska matlagningen. På grund av det varma klimatet och torkan är jordbruket till och från lite struligt, men det odlas ändå mycket. De flesta odlar dock för egen konsumtion. Kaffe och cashewnötter är Tanzanias störta exportvaror.